dancinginmysleep

Skulle träffa J idag. Han mår inte bra så han tänker in komma. Blev arg först men bad om ursäkt senare. Behöver lugna ner mig, tror han vet det och därför han inte svarade. Jag saknar honom så himla mycket nu att det gör ont. Vill ha han här och prata med och krama, sova brevid framförallt. När han ligger vid min sida så är jag trygg som aldrig förr. Jag svettas och kan ligga exakt så som jag vill. Kan dra med fingrarna på han rygg och hålla ett stadigt tag på magen på honom. Jag vet att han inte tycker om att jag smeker honom när han försöker sova, men jag kan inte låta bli. Jag älskar honom så mycket.
Jag frågade om vi kan träffas imorgon ist. Han har inte svarat på det än, det var tio minuter sen. Men får antagligen svar innan jag har skrivit klart det här inlägget. Ska till psykologen imorgon, igen. Är där hela tiden. Var där nyss känns det som. Men jag bryter ihop ännu mer snart.
J svarade och vi ska ses imorgon.

Jag är arg på er.
Och jag är besviken på mig.
Omgivningen som inte förstår. De viktigaste människorna i mitt liv som pushar åt fel håll. De som aldrig förstår allvaret hur allvarligt det än är. De som pushar om skolan när jag är sjukskriven. De som inte förstår varför jag är sjukskriven när jag redan berättat.
Jag är besviken på mig för att jag inte har någon mening. Jag har absolut ingen mening här, jag kan inte leva som ni vill. Men jag vill klara det, jag vill gå i skolan, jag vill ha vänner. Men paniken kommer när jag tänker på det. Nu när I har slutat i min klass så vet jag ännu mindre vad jag ska göra.

J messade mig. Jag kan inte svara för jag har inga pengar. Min bästa vän i klassen har bytt klass, hon berättade det för mig och jag vet inte ens hur länge sen det var. Det är redan massa grupper i klassen och det lär bli svårt att komma in i dem nu. Speciellt för mig som är som jag är.
Nu ska jag rita.
Ps. Jag har en förälskelse i en tjej i min klass. Helt sjukt hur snygg hon är!!!

Har kollat på film så mycket att jag har fått ont i huvudet, men det är över nu. Ska stänga av det jag kollar på nu för att jag ska upp imorgon. Tio i elva måste jag gå härifrån, ska vara där elva och kolla min järnvärde. Tror inte det tar så lång tid, hoppas inte det. Mitt liv är meningslöst. Känner inte ens för att vara hemma imorgon. Vill inte vara någonstans. Det enda jag ser fram emot är julen. Men sen är det ett helt år dit igen. Födelsedagar är bara jobbiga. Men jag skulle aldrig ta initsativet att gå och hämta julsakerna själv.
Förlåt lillebror.

Jag vaknade för en kvart sedan. Ligger i sängen med datorn i knät. Min hund står utanför dörren och flåsar.
Jag har en ny chans att gå till skolsyster, imorgon klockan 11. Men kollade nyss tiderna och det är imorgon klockan elva som jag ska till vårdcentralen och kolla min järnvärde, jag ska också prata om att byta preventivmedel till p-stav.
Pappa kommer bli arg över att jag inte gick till skolsyster. Jag är endå lättad över att jag inte kan gå dit imorgon. Vårdcentralen ligger fem minuter här ifrån, så farligt kan det inte vara att gå dit. Det värsta är att komma upp.
På torsdag ska jag till psykologen igen, där jag är en gång i veckan. Den första december ska jag till tandläkaren omänskligt tidigt på morgonen.
Jag är SJUK. Jag är SJUK. Är det ingen som förstår?! Jag klarar inte att gå ut! Sluta sätt press på mig. Jag är sjukskriven och endå är det tider hit och dit som ska klaras av. SLUTA. Jag trodde att folk på någon gräns skulle börja fatta.

Pappa sa att jag måste till skolsyster imorgon klockan tio. Får panik när jag tänker på det, jag vill verkligen inte gå dit. Det handlar inte om att sitta där och prata med henne utan om allting runt om det.
Faktiskt ta sig upp ur sängen för någonting som jag verkligen inte vill göra. Göra mig iordning fast jag inte alls bryr mig, men det är antingen det eller känna att folk stirrar på mig för att jag ser förjävlig ut. Hålla tiden. Ta bussen med en massa folk. Gå in på skolgården. Gå upp för trapporna. Alla stirrar. Sitta utanför skolsyster och vänta. Sen att vilja komma hem på en gång.
Nej, jag vill inte.
Jag har ställt en platt kartong mot mitt fönster, jag känner mig mer skyddad. Har garderobsdörren öppen framför rumsdörren. Vill skyddas. Jag har fått en dålig hållning. En sån där böjd hållning. Vill gömmas och vara ensam.
De relationer jag har fått håller på att förintas. Människor jag kanske skulle ha roligt med. Kanske skulle älska.

Nu är jag uppe och ser rätt så bra ut. Blir roligare att måla på mascara när jag inte har på det lika ofta. Pappa, jag och J ska till ett spännande ställe idag, berättar mer om det sen! Men först så ska jag vara hos J ett tag.
Mormor ringde just. Jag orkar inte vara sur över att hon inte var där sist. Jag satt ju utanför i en halvtimma när vi bestämt träff sist när vi inte setts på två år. Men vill ha kontakt med henne så orkar inte bråka. Hennes ursäkter är ju åtminstonde välarbetade.
Pratade med J i telefon förut. Det är som vanligt igen. Inget nykärlighetsbetéende idag, det känner jag på mig. Men gud vad jag vill mysa med honom så banne mig att han ska följa med mig hem hit sen. Men det kommer han inte vilja så jag kommer vara där. Är inte alls sugen på det. Börjar gilla mitt rum, tryggt, hemma, mysigt...
Föresten, min mamma är en bra människa. En bra mamma. Men inte till mig.

Efter att jag var med C så åkte jag upp på stan för att träffa J. Vi hade hur kul som helst och underbart hela dagen, kändes som en dröm. Som att vara nykär igen. Vi spelade badminton och mös hela dagen. Han frågade och tjatade på att jag skulle följa med honom hem förut men jag sa nej, och sagt och gjort... Jag är stark. Jag vill alltid ha det sådär underbart och då måste vi få tid för oss själva. I helgen ska vi umgås igen.
Åh vad härligt det var igår och idag!