dancinginmysleep

Jag är arg.
Jag är så arg på att jag har fått må såhär dåligt så himla lång tid. Hela livet är extremt lång tid. Det är all tid. Jag är arg på att min depression räknas som medel egentlig depression bara för att jag går upp ur sängen om dagarna och sköter min hygien. Jag är arg på att de som har mått som jag gör fast bara ett tag får samma diagnos som jag.
Jag är arg på att jag är så värdelös. Att jag inte är bra på något sätt. Jag är trött på att tänka på hur någon skulle svara på den frågan: 'Alla är ju bra på något. Du vet att du är älskad.' Jag är så jävla trött och arg på det.
Jag är så jävla trött och arg på allting.
Jag har HAT inom mig.