Fantastisk
När jag vaknade idag så hade jag en känsla som jag inte är van vid. Jag hade en liten vilja att träffa någon idag. Fysiskt var jag utmattad, vaknade vid två, vid fyra så rann det tårar för att jag var så trött. Psykiskt blir till fysiskt. Det blev inte av att jag träffade någon. Jag och pappa åkte och köpte pizza, kollade på mirrors två, efter det har jag kollat på one tree hill hela natten. Jag är trött nu.
Jag tror på att nästan alla har en mening och betydelse. De onda har inte det, och de kan lika gärna dö och ta livet av sig, det står jag för, de onda alltså.
Jag har lyssnat på några låtar av Enya nu för att lugna ner mig innan jag ska sova och jag riktigt känner det, kraften. Här sitter jag i mitt rum, känner mig äcklad just nu, när jag försökte få mig att känna mig viktig, äcklad. Jag har kartong framför fönstret, jag har inte gjort något på flera veckor.
Det är inte mitt fel att jag mår såhär. Det är ingen annans fel heller. Det är ingens fel, och ingen kan heller åtgärda det. Jag har gjort allt jag orkar. Mina nära har sina egna liv och jag vill helst vara ifred.
Jag är inte menad att vara fantastisk.
