Hos barn och ungdomspsyk
Såg cykelnycklarna idag och tänkte att jag skulle ha cyklat om jag nådde ner till tramparna. Jag är glad att jag inte cyklade, för nu några timmar senare är det ett så tjockt lager med snö som det har kunnat hinna att bli och i motvind så vill man helst gå baklänges.
Har varit hos läkaren. Måste bup ligga längst in på sjukhusområdet? Fast det är ju många som måste prioriteras först och ligga närmare parkeringen, de som ska föda, som sitter i rullstol osv. Så egentligen ligger det ju helt rätt. Sen är det säkert bra för alla oss psykiskt sjuka att ta en promenad och komma ut lite, även om det bara blir fem minuter.
Jag kom dit en och en halvtimma tidigare än nödvändigt och satt och läste. Sov en halvtimma också. Sist jag somnade i väntrummet vaknade jag av att jag pruttade och fick ursäkta mig för en mamma som satt där. Lutade mig mot soffan och försökte strunta i att det gick folk i korridorerna som kunde se mig, de flesta kollar inte ens in i väntrummet. Så jag sov en halvtimma och det var välbehövt. Man vill ju inte bli så trött att man inte kan kontrollera pruttutgången.
En tjej från min klass kom med en kvinna, antagligen sin mamma och jag blev förvånad. Vad är det för fel på hennes liv eller på henne?
Blir lite frustrerad när läkare frågar otydliga frågor. Vadå vad ni kan hjälpa mig med? Mitt liv är meningslöst och om ni inte tar hand om mig så kommer jag att ta livet av mig. Jobba utifrån den faktan så ska ni se att det löser sig.
