dancinginmysleep

Jag tror att mina tankar är styrda av gamla vanor. När jag mår dåligt så oroar jag mig och tänker på J hela tiden. Det är säkert inlärt att jag mår så bra av honom. Jag borde må bättre när jag är med honom. Men det stämmer ju inte längre. Det skrämmer mig. Vi mår båda dåligt, jag mår fruktansvärt dåligt. När han sa att jag var konstig så tog min värld slut, inte ens J förstår eller respekterar mig längre. Jag vill inte tänka på honom när jag vet att han njuter av att vara ifrån mig. Träffa mig en gång i veckan? Det skulle innebära att vi träffades nästa torsdag. Det är sex dagar kvar till det. Jag klarar inte av det. Hur ska jag styra mina tankar? Är så orolig för att han inte kommer vilja fira jul med mig längre. Med arga, konstiga, desperata mig.