Tankar
Jag blir inte lycklig av att vara hemma från skolan men det känns som att jag åtmistonde kan hålla mig från att gå sönder. Igår kväll gjorde jag flätor i håret för första gången på väldigt länge för att jag ville vara fin dagen efter. Hade en bild i huvudet av mig med vågigt hår och rosa läppstift. Det är synd att jag inte kan visa mitt ansikte för er.
Jag har börjat ta hela tabletterna nu, orkade inte vänta med att trappa upp. Får inga bieffekter endå så det spelar ingen roll. Min mage skriker efter mat nu. Har tappat matlusten på det mesta men tvingar mig själv att äta endå då jag vet att det behövs. Vill inte få ett till återfall med ätstörningen. När jag hade det sist var det i tre veckor och som att jag hade gått tillbaks i tiden. Det var riktigt intensivt och dramatiskt. När jag inte kunde spy upp allt på toan så tog jag med mig lite saker ut och spydde i en dunge mitt i natten.
Jag borde ha fått min mens nu. Det var länge sen jag hade det, det vet jag. Hoppas den kommer imorgon. Orkar inte tänka på det. Låg och tänkte på det igår och kunde inte sluta. Det blir som en tvångstanke att tänka på det. Jag VET att jag inte borde längta, jag vill INTE ha ett barn nu. Men jag kan inte låta bli att längta i alla fall. Jag vet att JAG skulle klara det, men om jag och min sjukdom tillsammans klarar det, det vet jag inte. Och att höra J tjata skulle jag inte klara av.
Jag vill att mensen kommer imorgon för idag ska jag träffa J. Vi ska spela badminton, fast jag simmar nog hellre, får se. Men först ska jag träffa C. Får se hur det blir. Han verkar intresserad, men jag är så fast i allt det gamla. Men det är dags nu om jag inte vill att han ska glömma mig, har flyttat fram det här rätt mycket nu.
Jag har börjat ta hela tabletterna nu, orkade inte vänta med att trappa upp. Får inga bieffekter endå så det spelar ingen roll. Min mage skriker efter mat nu. Har tappat matlusten på det mesta men tvingar mig själv att äta endå då jag vet att det behövs. Vill inte få ett till återfall med ätstörningen. När jag hade det sist var det i tre veckor och som att jag hade gått tillbaks i tiden. Det var riktigt intensivt och dramatiskt. När jag inte kunde spy upp allt på toan så tog jag med mig lite saker ut och spydde i en dunge mitt i natten.
Jag borde ha fått min mens nu. Det var länge sen jag hade det, det vet jag. Hoppas den kommer imorgon. Orkar inte tänka på det. Låg och tänkte på det igår och kunde inte sluta. Det blir som en tvångstanke att tänka på det. Jag VET att jag inte borde längta, jag vill INTE ha ett barn nu. Men jag kan inte låta bli att längta i alla fall. Jag vet att JAG skulle klara det, men om jag och min sjukdom tillsammans klarar det, det vet jag inte. Och att höra J tjata skulle jag inte klara av.
Jag vill att mensen kommer imorgon för idag ska jag träffa J. Vi ska spela badminton, fast jag simmar nog hellre, får se. Men först ska jag träffa C. Får se hur det blir. Han verkar intresserad, men jag är så fast i allt det gamla. Men det är dags nu om jag inte vill att han ska glömma mig, har flyttat fram det här rätt mycket nu.
Kommentarer
Trackback
