You made me smile by fighting against your fears



De här bilderna är tagna igår. Det var riktigt kallt, men när vi satte oss i solen så blev det behagligt. känns som mycket mer länge sen, antagligen för att idag har det snöat så mycket att de har fått ställa in busstrafiken, helt sjukt. En dm snö på en dag! Har haft en jacka där inte dragkedjan fungerar idag, imorgon får det nog bli mer kläder än så... Nu ska jag gå och läsa om Marjorie och hennes försvunna syster Miriam. Den handlar mest om ingenting. Det handlar om ett barns tankar och inte så mycket om försvinnandet. Jag trivs med att läsa det för att hon tillåter sig själv att vara ett barn, precis just det hon är. Jag önskar jag kunde vara ett barn igen. Ett lyckligt barn. Just min barndom vill jag inte uppleva igen.
Jag berättade ju att J inte släpper in mig och jag tjatade på honom att skriva så han bara ignorerade mig. Han får puscha mig men jag fick tydligen inte puscha honom. Han messade mig förut och berättade att han hade skrivit lite idag. Då log jag. Jag är för rädd för att säga hur mycket han betyder för mig, för det förstörs alltid. Jag kan inte lita på honom, alls. Han kommer att lämna mig igen.
Men jag vill erkänna att idag är det just det som betyder för mig, så kan jag skriva utan att det blir läskigt. Att han skrev när han inte har gjort det på jätte länge och att han berättade för mig att han har gjort det. Jag hoppas att det inte är något elakt om mig bara...
Ett fint inlägg blev förstört för att jag är osäker. Men det skyller jag på honom och det har jag all rätt att göra. Det är synd att jag måste vara såhär.
Kommentarer
Trackback