AAAAAAAAAAAAAAAAAAA
SKICKA ETT JÄVLA SMS BARA
JAG ÄR INTE SÅ JÄVLA HEMSK
BARA NÄR DU INTE PRATAR MED MIG
Your call
Jag saknade J så mycket förut och när jag tänkte hur enkelt det var att ringa blev jag nervös och log stort. Sedan ringde jag honom, det var skönt att höra hans röst en stund. Jag hoppas att han smsar senare, men det gör han säkert inte.
Bebis
Fantastisk
När jag vaknade idag så hade jag en känsla som jag inte är van vid. Jag hade en liten vilja att träffa någon idag. Fysiskt var jag utmattad, vaknade vid två, vid fyra så rann det tårar för att jag var så trött. Psykiskt blir till fysiskt. Det blev inte av att jag träffade någon. Jag och pappa åkte och köpte pizza, kollade på mirrors två, efter det har jag kollat på one tree hill hela natten. Jag är trött nu.
Jag tror på att nästan alla har en mening och betydelse. De onda har inte det, och de kan lika gärna dö och ta livet av sig, det står jag för, de onda alltså.
Jag har lyssnat på några låtar av Enya nu för att lugna ner mig innan jag ska sova och jag riktigt känner det, kraften. Här sitter jag i mitt rum, känner mig äcklad just nu, när jag försökte få mig att känna mig viktig, äcklad. Jag har kartong framför fönstret, jag har inte gjort något på flera veckor.
Det är inte mitt fel att jag mår såhär. Det är ingen annans fel heller. Det är ingens fel, och ingen kan heller åtgärda det. Jag har gjort allt jag orkar. Mina nära har sina egna liv och jag vill helst vara ifred.
Jag är inte menad att vara fantastisk.
Trött
C tycker att vi ska ses sen, jag vet inte om jag orkar. Vill vara med någon som jag kan slappna av med, lite grann i alla fall. Jag är så himla trött, har bara varit uppe i två timmar och endå så rinner det tårar ur ögonen på mig av utmattning. Har en del filmer att se på med det är inte roligt om man inte har någonting att äta till. Jag har tröttnat på nästan allt som går att äta, det gör inte 'livet värt' längre. Ska nog rita.
Enya
Världen har en kraft. Universum är inget misstag. Det är en kraft, en kärlek. Vinden susar och vattnet i havet gör medvetet det de ska. Djur springer genom skogen och över savannen. Träden siktar mot skyn. Alptopparna känner allt, de känner vinden, de känner vattnet, de känner kraften.
Det känner jag när jag lyssnar på Enya.
Jag önskar att den känslan kunde hålla i sig. Jag önskar jag kunde vara en del av det.
Aldrig träffas
Jag passar verkligen inte att ha det såhär. Jag önskar att jag älskade någon som ville vara med hela tiden. Men jag älskar inte någon som är så. Jag älskar J och han vill nästan aldrig träffa mig.
Jag hoppas ångesten håller sig borta så länge som möjligt. Jag har tagit en massa filmer från J's hårddisk så jag har en del att distrahera mig med.
Barn
Jag vågar inte tänka på det för mycket för då blir jag som besatt. Min dröm är att få en bebis.
Skrämd
Jag tänkte förut att han kanske tänker att det vore lättare utan mig, jag är för svår att hantera. Jag kan själv inte tänka mig att förlora någon jag älskar utan att livet är över. Men å andra sidan så får jag panik när jag utan mål går längre än hundra meter från hemmet. Han skulle klara det bättre än vad jag skulle.
Döden skrämmer mig. Livet skrämmer mig. Det finns inga val. Jag får stå ut och ha det så här kämpigt i alla dagar.
Ibland önskar jag att jag hade vågat ta det där steget mot döden när jag inte är vid sinnes fulla bruk. Men då skulle det se ut som ett misstag, och det vill jag inte. Jag lider, och om jag bestämmer mig för döden så är det mitt beslut, inte en olycka.
Jag önskar att min kropp håller sig frisk fysisk och att det inte är min kropp som dödar mig.
J
Skulle träffa J idag. Han mår inte bra så han tänker in komma. Blev arg först men bad om ursäkt senare. Behöver lugna ner mig, tror han vet det och därför han inte svarade. Jag saknar honom så himla mycket nu att det gör ont. Vill ha han här och prata med och krama, sova brevid framförallt. När han ligger vid min sida så är jag trygg som aldrig förr. Jag svettas och kan ligga exakt så som jag vill. Kan dra med fingrarna på han rygg och hålla ett stadigt tag på magen på honom. Jag vet att han inte tycker om att jag smeker honom när han försöker sova, men jag kan inte låta bli. Jag älskar honom så mycket.
Jag frågade om vi kan träffas imorgon ist. Han har inte svarat på det än, det var tio minuter sen. Men får antagligen svar innan jag har skrivit klart det här inlägget. Ska till psykologen imorgon, igen. Är där hela tiden. Var där nyss känns det som. Men jag bryter ihop ännu mer snart.
J svarade och vi ska ses imorgon.
Push
Jag är arg på er.
Och jag är besviken på mig.
Omgivningen som inte förstår. De viktigaste människorna i mitt liv som pushar åt fel håll. De som aldrig förstår allvaret hur allvarligt det än är. De som pushar om skolan när jag är sjukskriven. De som inte förstår varför jag är sjukskriven när jag redan berättat.
Jag är besviken på mig för att jag inte har någon mening. Jag har absolut ingen mening här, jag kan inte leva som ni vill. Men jag vill klara det, jag vill gå i skolan, jag vill ha vänner. Men paniken kommer när jag tänker på det. Nu när I har slutat i min klass så vet jag ännu mindre vad jag ska göra.
...
J messade mig. Jag kan inte svara för jag har inga pengar. Min bästa vän i klassen har bytt klass, hon berättade det för mig och jag vet inte ens hur länge sen det var. Det är redan massa grupper i klassen och det lär bli svårt att komma in i dem nu. Speciellt för mig som är som jag är.
Nu ska jag rita.
Ps. Jag har en förälskelse i en tjej i min klass. Helt sjukt hur snygg hon är!!!
Central frisk
Hon bad mig att ta av mig tröjan för hon skulle undersöka mig men jag hade ingen bh så det fick gå endå. Hon sa att det inte verkade som att det var något fel på mig fysiskt. Vet inte om det är positivt eller negativt? Om det var positivt skulle jag kunna ta ersättningar och sedan vara pigg igen, nu finns det ingenting jag kan göra så att det förbättras.
Jag förklarade att det hade tagit längre tid än vad jag trodde och att min hund satt utanför och väntade så när jag skulle ta testerna så fick jag ta dem på en gång istället för att sitta i väntrummet. Kissade i en mugg. Hur ska man träffa utan att det rinner kiss på utsidan av muggen? Sen fyllde hon massa kapslar med mitt blod.
Min hund väntade snällt utanför och vi busade på vägen hem. När jag kom innanför dörren så kom ångesten, brukar få ångest av tempraturförändringar, jag har ingen aning om varför. Men när den kommer så tar jag det inte på allvar för den försvinner efter en liten stund.
Tänkte kolla på film men min andra dator där jag har filmerna på har börjat protestera. Trycker alltid på den röda strömknappen när jag stänger av, och nu kommer karman för det. Hoppas det funkar till slut.
Inget
Har kollat på film så mycket att jag har fått ont i huvudet, men det är över nu. Ska stänga av det jag kollar på nu för att jag ska upp imorgon. Tio i elva måste jag gå härifrån, ska vara där elva och kolla min järnvärde. Tror inte det tar så lång tid, hoppas inte det. Mitt liv är meningslöst. Känner inte ens för att vara hemma imorgon. Vill inte vara någonstans. Det enda jag ser fram emot är julen. Men sen är det ett helt år dit igen. Födelsedagar är bara jobbiga. Men jag skulle aldrig ta initsativet att gå och hämta julsakerna själv.
Förlåt lillebror.
Tider tider tider
Jag vaknade för en kvart sedan. Ligger i sängen med datorn i knät. Min hund står utanför dörren och flåsar.
Jag har en ny chans att gå till skolsyster, imorgon klockan 11. Men kollade nyss tiderna och det är imorgon klockan elva som jag ska till vårdcentralen och kolla min järnvärde, jag ska också prata om att byta preventivmedel till p-stav.
Pappa kommer bli arg över att jag inte gick till skolsyster. Jag är endå lättad över att jag inte kan gå dit imorgon. Vårdcentralen ligger fem minuter här ifrån, så farligt kan det inte vara att gå dit. Det värsta är att komma upp.
På torsdag ska jag till psykologen igen, där jag är en gång i veckan. Den första december ska jag till tandläkaren omänskligt tidigt på morgonen.
Jag är SJUK. Jag är SJUK. Är det ingen som förstår?! Jag klarar inte att gå ut! Sluta sätt press på mig. Jag är sjukskriven och endå är det tider hit och dit som ska klaras av. SLUTA. Jag trodde att folk på någon gräns skulle börja fatta.
Gå ut
Pappa sa att jag måste till skolsyster imorgon klockan tio. Får panik när jag tänker på det, jag vill verkligen inte gå dit. Det handlar inte om att sitta där och prata med henne utan om allting runt om det.
Faktiskt ta sig upp ur sängen för någonting som jag verkligen inte vill göra. Göra mig iordning fast jag inte alls bryr mig, men det är antingen det eller känna att folk stirrar på mig för att jag ser förjävlig ut. Hålla tiden. Ta bussen med en massa folk. Gå in på skolgården. Gå upp för trapporna. Alla stirrar. Sitta utanför skolsyster och vänta. Sen att vilja komma hem på en gång.
Nej, jag vill inte.
Jag har ställt en platt kartong mot mitt fönster, jag känner mig mer skyddad. Har garderobsdörren öppen framför rumsdörren. Vill skyddas. Jag har fått en dålig hållning. En sån där böjd hållning. Vill gömmas och vara ensam.
De relationer jag har fått håller på att förintas. Människor jag kanske skulle ha roligt med. Kanske skulle älska.
Vill inte
Är rädd för döden och kommer skämmas och ångra mig för att jag skriver det här. Om det finns änglar, om döden är god, vore de inte bättre om jag dog då? Varför skulle det bli bättre av att tiden går? Jag är säker på att min depression är kronisk.
Jag mår inte jätte dåligt just nu och har inte panik eller en överdriven ångest. Jag inser bara fakta.
Lämna mig ifred.
Otäckt
Har ingen vidare lust att skriva egentligen, vill vara för mig själv. Skära mig när jag vill, kolla på film när jag vill, duscha när jag vill. Vill vara ensam.
Släkten
Nu är jag uppe och ser rätt så bra ut. Blir roligare att måla på mascara när jag inte har på det lika ofta. Pappa, jag och J ska till ett spännande ställe idag, berättar mer om det sen! Men först så ska jag vara hos J ett tag.
Mormor ringde just. Jag orkar inte vara sur över att hon inte var där sist. Jag satt ju utanför i en halvtimma när vi bestämt träff sist när vi inte setts på två år. Men vill ha kontakt med henne så orkar inte bråka. Hennes ursäkter är ju åtminstonde välarbetade.
Pratade med J i telefon förut. Det är som vanligt igen. Inget nykärlighetsbetéende idag, det känner jag på mig. Men gud vad jag vill mysa med honom så banne mig att han ska följa med mig hem hit sen. Men det kommer han inte vilja så jag kommer vara där. Är inte alls sugen på det. Börjar gilla mitt rum, tryggt, hemma, mysigt...
Föresten, min mamma är en bra människa. En bra mamma. Men inte till mig.
Min Ö
Tired
Nykär!
Efter att jag var med C så åkte jag upp på stan för att träffa J. Vi hade hur kul som helst och underbart hela dagen, kändes som en dröm. Som att vara nykär igen. Vi spelade badminton och mös hela dagen. Han frågade och tjatade på att jag skulle följa med honom hem förut men jag sa nej, och sagt och gjort... Jag är stark. Jag vill alltid ha det sådär underbart och då måste vi få tid för oss själva. I helgen ska vi umgås igen.
Åh vad härligt det var igår och idag!
Tankar
Jag har börjat ta hela tabletterna nu, orkade inte vänta med att trappa upp. Får inga bieffekter endå så det spelar ingen roll. Min mage skriker efter mat nu. Har tappat matlusten på det mesta men tvingar mig själv att äta endå då jag vet att det behövs. Vill inte få ett till återfall med ätstörningen. När jag hade det sist var det i tre veckor och som att jag hade gått tillbaks i tiden. Det var riktigt intensivt och dramatiskt. När jag inte kunde spy upp allt på toan så tog jag med mig lite saker ut och spydde i en dunge mitt i natten.
Jag borde ha fått min mens nu. Det var länge sen jag hade det, det vet jag. Hoppas den kommer imorgon. Orkar inte tänka på det. Låg och tänkte på det igår och kunde inte sluta. Det blir som en tvångstanke att tänka på det. Jag VET att jag inte borde längta, jag vill INTE ha ett barn nu. Men jag kan inte låta bli att längta i alla fall. Jag vet att JAG skulle klara det, men om jag och min sjukdom tillsammans klarar det, det vet jag inte. Och att höra J tjata skulle jag inte klara av.
Jag vill att mensen kommer imorgon för idag ska jag träffa J. Vi ska spela badminton, fast jag simmar nog hellre, får se. Men först ska jag träffa C. Får se hur det blir. Han verkar intresserad, men jag är så fast i allt det gamla. Men det är dags nu om jag inte vill att han ska glömma mig, har flyttat fram det här rätt mycket nu.
Godnatt
One last candle to keep out the night, I know I'm alive but it feels like i've died
Det såg faktiskt bättre ut i verkligheten när det inte är så skarpt
Glöm inte att där du flyr också är verklighet
Hemlighet
Stress
Idag när jag vaknade så kändes det som att det var tidigt på morgonen, det visade sig att hon var tjugo i ett. Innan jag kollade klockan så låg jag och vred och oroa mig för skolan. Det har nog aldrig hänt förut. Det är väl biverkningarna av att inte vara där av lov. Skulle kanske gynna mig att plugga hemma. Man kan knappt säga att jag har gått i skolan den här terminen, det enda jag har känt är stress över att pappa inte ska få reda på det.
C vill ses imorgon, och jag sa att jag kunde. J har inte hört av sig idag.
Melting in to the darkness
Fusk med medicin
Den här bilden inspirerar mig. Ska försöka måla något liknande, fast så bra som är möjligt för mig förstås.
Rita
När jag får svårt att kontrollera tankarna så ritar jag, det hjälper. Det ser inte bra ut, men jag får koncentrera mig på proportioner och rita det jag känner just då. Började ju med det igår, och ska fortsätta. När jag behöver få ut någonting ut kroppen så har jag skrivit förut, men ofta inte hittat några ord, då känns det bara värdelöst. Nu ska jag måla hur jag känner mig. Lägger upp bilderna imorgon.
Strax ska jag och farmor kolla på film och dricka cola. Han har inte smsat mig idag. Jag hoppas att han gör det.
Sluta låtsas
Farmor
Ska sova hos min farmor på landet inatt. Det är min favoritplats på jorden. Önskar min kusin kunde vara där också så kunde vi bygga saker i snön. Är bara hos farmor man kan göra sådant. Jag ska ha på mig farmors gröna stickade tröja som jag alltid har tyckt om. Så ska jag krama farmor och känna mig hemma för hon har en sådan trygg doft. Och om jag går ut i snön så vet jag att farmor kommer ha gjort varm oboy till mig. Sen till sist så kommer vi prata i flera timmar. 
Gone
Runt runt
Idag känns det sådär dåligt. Han har smsat en gång, jag vet att han bara gör det för att han tror att han behöver. Jag klarar inte av att små prata med honom. Saknaden blir för stor. Men saknaden efter vad? Jag är känslig för hets idag. För höga otäcka ljud. Världen snurrar för snabbt. Det är skönt att inte ha en attack, jag ska försöka att fly istället. Har gjort pizza med pappa. Det var inte lika gott idag som det brukar vara.
Jag insprireras av min banner, hittade den på google. Har en till sådan bild. Jag har alltid varit dålig på att rita, men jag kan ju försöka.
Styra tankarna
Rädd
På fredagar brukar jag känna mig rätt bra men idag känns allting otäckt. Jag är rädd. Känner mig inte dragen till något alls. Vill inte vara hemma och äta pizza. Vill inte festa. Inte ens om jag skulle få vara i Paris och gå ut och äta gratis på en femstjärning restaurang skulle jag vilja det. Jag är rädd.
Freaks
Stänga av sig
Jag känner på mig att han är intresserad. Jag skulle inte våga göra någonting, skulle kännas obehagligt. Vill att det ska funka mellan mig och J. Det kommer inte att göra det. Men jag vågar inte sluta tro. Vill inte vara hon som byter pojkvän. Jag vill att han ska vara min rätte. Om han träffade en annan så skulle jag vara SJUK i svartsjuka. Klarar inte av tanken på att han har haft en förhållande på EN MÅNAD för två år sedan, äcklar mig som in i he***te.
Rättigheter
Igår pratade vi länge. Jag berättade hur jag mådde och han berättade om vad som hände i hans liv. Det var sent på natten. Jag gick upp för att jag var tvungen att fråga om han hade skickat iväg studentbilderna och så pratade vi hur länge som helst.
Idag var jag hos psykologen. Hon skulle ha en möte med någon på skolan för att prata om att jag behöver vara sjukskriven ett tag. Jag hoppas att dem förstår. Man har rätt att vara sjuk när man är ung också. Om någon lärare blev så sjuk att han inte orkade jobba så skulle det nog klassas som diskriminering om han blev sparkad. Jag har en rätt att vara sjukskriven utan att förlora min plats i klassen.
För ett ögonblick
Nu ska jag dansa. Godnatt.
Hem till dig
Alla våra minnen. Jag har blivit en hemsk person och du klarar inte av det. Du är det vackraste jag vet, det enda som får mig att vilja fortsätta i livet. När jag inser att det är slut. Nu är mitt liv över.
Finns ingenting att vara uppe för. Det gör ont inuti. Vågar inte gråta, då tar det aldrig slut. Har sovit så länge att jag mår illa. Det enda stället där mina tankar får en paus från dig är i sömnen, för en stund. Var med om något coolt i drömmarna inatt, fantastiska och modiga drömmar. Det slutade med att jag sprang för livet till bussen. Bussen som går hem till dig.
Förlåt
Förlåt för att det känns som att jag är kär i dig
Förlåt för att jag älskar dig
Förlåt för att jag skulle vilja träffa dig varje dag om det gick
Förlåt för att jag inte hjälper till någonting
Förlåt för att jag har blivit en sådan egoistisk hemsk person
Förlåt för att jag inte orkar bry mig om andra längre
Förlåt för att jag inte kan ta hand om mig själv
Förlåt för att allt detta ovan är helt sant
Men jag tar nog bort rad nummer fyra. Jag är kär i dig, och det är så det ska kännas när man är kär. Det är därför folk bor tillsammans. Jag vill träffa dig varje dag och jag ska inte behöva skämmas för det. Du är hemsk för att du försöker få mig att verka som en idiot utan liv för att jag vill träffa dig. Fast jag vill inte träffa dig varje dag, inte just nu. Men när jag känner så.
This is not my world
Setralin
Läkaren skrev ut setralin åt mig. Ska börja med 25 mg i en vecka och sedan börja äta den normala dosen på 50 mg. Om det är för lågt så ska vi höja, men man börjar på det normala för att undvika bieffekter.
Fick reda på att J har ätit sin medicin varannan dag i två veckor nu. Han äter mg 50 setralin, men han har bara tagit tabletterna varannan dag. Vill smälla hans läkare i käften. Dem har träffats en gång, han mår INTE bättre, och behöver vekrligen hjälpen som medicinen ger. Inte undra på att han har varit ett isberg den senaste veckan. Hans kurator är fan dum i huvudet och läkaren värre.
Jag och pappa ska prata med dem på skolan om jag ska skippa detta året eller om jag ska sjukskriva mig. Om medicinen börjar verka och jag klarar av det så kan jag ju börja i skolan igen efter jullovet, istället för att flytta fram det ett år.
Är det en stor fara med att gå med 95orna? Jag klarar inte av att gå i skolan nu. Jag behöver vila NU, inte om tre år. Känns inte lika farligt längre. Efter studenten måste man endå skaffa ett jobb, kan lika gärna gå i skolan ett år till, och ta pausen som jag behöver nu. Jag måste sätta mig själv först. Men det är ett stort beslut att ta.
Den värsta dagen
Istället för att åka till skolan igår så åkte jag till bibloteket. Jag tycker om biblotek, det har en tystnad som jag tycker om. Massa människor som går in i sina egna världar. Läser om någonting som stimulerar deras hjärnor. Kanske reser de tillbaka i tiden och fantiserar om hur det var att leva som jude på 40-talet. Kanske svävar de ute i rymden och försöker finna sig själva med hjälp av en bok. Jag önskar att de inte hade datorer på bibloteken. Att det var ett ställe där man kunde koppla av, inte behövde uppdatera sig, inte behöva jobba. Bara sväva, bara resa.
Efter en timma tog jag bussen. Hoppade genom snön där någon redan hade gått. Stod utanför brors fönster och knackade hur länge som helst, sedan prövade jag båda dörrarna, ingen öppnade. Gick hem till J och kom in till slut. Blöt enda upp till vaderna och fötterna var så kalla att de hade domnat bort.
Hittills kändes inte min dag som en katastrof.
J sa att jag har blivit konstig, inte som i början när vi träffades. Han sa att jag är arg hela tiden och bär på en sådan ilska och tar ut den på honom. Han sa att jag ska ha klart för mig att han inte vill träffas hela tiden, och fick mig att skämmas över att jag ville träffa honom så ofta. Han sa 'du vill ju träffa mig varje dag om det skulle gå'. Förlåt J, förlåt för att jag vill träffa dig. Han sa att han vill tro på oss, men inte gör det. 
Jag grät hela dagen. Jag fick panikochångest attack. Skönk ner på golvet i ett hörn och kunde inte andas. Världen runt om försvinner. Jag är konstig. J vill inte träffa mig. Jag grät, jag kunde inte andas. Hur kunde allt ändras så här snabbt? Tänkte gå, borde ha gått, stolthet, stolthet. Var för svag, kan inte gå ifrån honom, jag skulle nog ha dött om jag hade gjort det. Jag klarar inte av att gå från honom. Min kropp var helt utmattad också. Ville putta bort hans hand från mig, eller som sagt, min stolthet ville göra det, och jag fick ta i med all energi jag hade kvar för att ta bort hans beröring.
Han sa att han finns här, att han alltid kommer att finnas här för mig. Han bäddade ner mig och sa att jag behövde sova. Jag sov i några timmar medans han lagade mat. Efter det fortsatte helvetet. Jag är konstig, jobbig, han orkar inte med mig. Så säger han. Jag grät från när jag kom dit till att vi somnade.
Han hade varit tyst länge och jag frågade om han tänkte sova. Han blev upprörd som han brukar bli när jag frågar det. Han orkar inte med mig. Han reagerar inte ens på när jag gråter längre, han säger bara att han inte orkar mer och så blundar han.
Tog kudden och la den vid hans fötter. Sen klarade jag inte mer. Jag la mig över honom och sa att jag vill bara att han ska ta tag i mig och göra allting bra. Säga att han älskar mig och att jag får tro det eller inte, men att det är sant. Han är inte sådan.
Tillslut hamnade jag vid hans sida. Jag frågade varför han inte ville kyssa mig. Då kysste han mig. Det fortsatte. Han kändes som flera mil bort, precis som förra året när vi båda mådde så här dåligt. Det var kallt och hemskt. Vi hade kärlekslöst, njutsamt och riktigt bra sex.
Bör jag ta livet av mig?
C ville ses idag, en kille som verkar intresserad av mig
Jag vill vara vuxen och svara i telefon och säga att jag inte mår bra
Det ska jag också, fegt att dissa genom att inte svara, sådana människor kan man inte lita på
Det snöar igen
Jag vill ingenting i livet
Det är min sanning
Jag överlever bara
Jag önskar jag kunde hitta min mening
Under tiden så lever jag efter era förhoppningar
Nej, jag gör inte ens det
Men det vill ni
Jag ska leva precis som ni har gjort
Precis så som samhället säger åt oss
Det enda sättet att ha ett bra liv på är att följa samhälets regler
Men jag som lider av detta då?
Bör jag ta livet av mig?
Always
Skolan
Pappa har dragit, han erbjöd mig skjuts men jag orkade inte. Sen kom jag på att bussarna inte har de vanliga tiderna idag p.g.a snökaoset.
Jag vill ge andra chansen att kunna relatera så jag lägger upp den här länken så att ni kan hitta mig på bloglovin
You made me smile by fighting against your fears
De här bilderna är tagna igår. Det var riktigt kallt, men när vi satte oss i solen så blev det behagligt. känns som mycket mer länge sen, antagligen för att idag har det snöat så mycket att de har fått ställa in busstrafiken, helt sjukt. En dm snö på en dag! Har haft en jacka där inte dragkedjan fungerar idag, imorgon får det nog bli mer kläder än så... Nu ska jag gå och läsa om Marjorie och hennes försvunna syster Miriam. Den handlar mest om ingenting. Det handlar om ett barns tankar och inte så mycket om försvinnandet. Jag trivs med att läsa det för att hon tillåter sig själv att vara ett barn, precis just det hon är. Jag önskar jag kunde vara ett barn igen. Ett lyckligt barn. Just min barndom vill jag inte uppleva igen.
Jag berättade ju att J inte släpper in mig och jag tjatade på honom att skriva så han bara ignorerade mig. Han får puscha mig men jag fick tydligen inte puscha honom. Han messade mig förut och berättade att han hade skrivit lite idag. Då log jag. Jag är för rädd för att säga hur mycket han betyder för mig, för det förstörs alltid. Jag kan inte lita på honom, alls. Han kommer att lämna mig igen.
Men jag vill erkänna att idag är det just det som betyder för mig, så kan jag skriva utan att det blir läskigt. Att han skrev när han inte har gjort det på jätte länge och att han berättade för mig att han har gjort det. Jag hoppas att det inte är något elakt om mig bara...
Ett fint inlägg blev förstört för att jag är osäker. Men det skyller jag på honom och det har jag all rätt att göra. Det är synd att jag måste vara såhär.
Graviditet
Han säger att om jag blir gravid så måste jag göra abort. Han säger att gravida kvinnor är tjocka och äckliga. Han säger att det är äckligt och skumt att det växer ett barn i någons mage. Han säger att hans vän som nu är gravid inte vill ha barn egentligen. Han gör allt för att tala om för mig hur mycket han inte vill ha ett barn.
Om jag blir gravid och känner att jag inte klarar av en abort men klarar att ta hand om mitt barn så kommer min och J relation vara förstörd. Jag tror att han skulle ta sitt ansvar, absolut, men jag tror att han skulle vara arg på mig för resten av livet för att jag tog det beslutet åt honom.
Det är en anledning till att våran relation skulle vara förstörd. Och det att jag är väldigt långsint. Inte en chans att jag skulle glömma det han har sagt om bebisar och gravida. Han skulle inte få träffa 'tjocka, äckliga' mig. Och jag vill aldrig att mitt barn ska känna att det har förstört våra liv. Jag skulle aldrig känna så för jag drömmer om att bli mamma. J vet jag känner så och jag vill inte förstöra hans liv. Jag skulle inte heller acceptera om han fick ett förhållande med en annan tjej, inte fan i ** skulle hon få träffa mitt barn, nej.
Att ta beslutet om abort är mitt, eller? Jag har alltid tyckt att det är bådas beslut och att man är egoistisk om man bestämmer över någon annans liv. Men jag börjar tänka annorlunda. Om jag känner att det är ETT LIV i min mage, en känsla som ingen man någonsin kommer att känna, inte fan tänker jag döda för att göra en man nöjd så att han kan få några extra år på sig att vara oansvarig och supa skallen av sig. Eftersom jag aldrig skulle ljuga för J så är det lika mycket hans ansvar med preventivmedel. Först, om jag säger att jag tar p-piller så ska inte han behöva tvivla på mig och då skulle jag vara ett svin för att LURA någon till att bli förälder så måste man ha något fel i hjärnan. Men om jag säger att jag har missat p-piller och han endå vill ha sex utan kondom så är det lika mycket vårat ansvar. Då är han medveten om 'konsekvenserna'/miraklet.
Vi hade sex oskyddat en gång (flera gånger men specificerar mig) då han sa att om jag inte tänker ta ett dagen efter piller så får jag ta konsekvenserna av att göra abort. Men gå till affären och hämta ett dagen efter piller till mig då? Det är DU som är livrädd för att jag ska bli gravid, och då kunde du ha haft kondom! En kvinna som är hormonell och längtar efter bebisar är inte att leka med, var säker, för som man har man inga beslut.
J:s syster driver om det mesta. Flera gånger har hon sagt att hon önskar att de hon inte ens känner skulle ha gjort abort. Hans pappa har sagt att en gravid ung tjej i min ålder är konstig trots att han endast har träffat henne en gång för många år sedan då hon bara var ett litet barn.
Är det värt att få barn om jag inte håller kontakten med J? Är det värt att få barn och J säger att jag förstör hans liv? De svaren har jag inte ännu. Jag skulle älska att se en blandning av mig och den jag älskar. En kärleksgåva som jag och J har skapat. Inte nu, men någon gång, om vi kommer att älska varandra länge. Om jag blev gravid nu så vet jag inte vad mitt beslut skulle vara. Jag tror inte jag skulle klara att behålla ett barn om J sa att han inte tycker om mig längre för att jag tvingar honom till att bli pappa. Då skulle jag inte kunna ge mitt barn den lycka som en förälder ska känna. Skulle jag kunna gå igenom en förlossning utan personen jag älskar? Skulle jag förlåta J om han fick mig att göra abort?
Jag ska fortsätta skydda mig så bäst jag kommer ihåg. Men ni ska veta att jag alltid kommer tycka mitt barn är ett mirakel och jag hoppas jag får uppleva det någon dag. Hellre nu än aldrig. Men helst i framtiden.
När ögonlocken faller är världen min
Jag vet inte om det onda i världen när jag sover. Jag känner inte smärtan och jag behöver inte oroa mig. Sömn är en undanflykt. Sova får jag göra varje natt. Varje natt så öppnas möjligheterna. Då är världen min.
Jag dör hellre än att leva såhär
Jag vill inte vara här. Jag vill inte umgås med er.
Jag trivs inte med er. Jag trivs inte i eran värld.
Jag vill göra något fantastiskt. Jag vill känna mig lycklig.
Jag kommer aldrig att bli det om jag umgås med er.
Jag vill inte vara här. Jag vill inte tvingas.
Jag dör hellre än att leva såhär.
Hos barn och ungdomspsyk
Såg cykelnycklarna idag och tänkte att jag skulle ha cyklat om jag nådde ner till tramparna. Jag är glad att jag inte cyklade, för nu några timmar senare är det ett så tjockt lager med snö som det har kunnat hinna att bli och i motvind så vill man helst gå baklänges.
Har varit hos läkaren. Måste bup ligga längst in på sjukhusområdet? Fast det är ju många som måste prioriteras först och ligga närmare parkeringen, de som ska föda, som sitter i rullstol osv. Så egentligen ligger det ju helt rätt. Sen är det säkert bra för alla oss psykiskt sjuka att ta en promenad och komma ut lite, även om det bara blir fem minuter.
Jag kom dit en och en halvtimma tidigare än nödvändigt och satt och läste. Sov en halvtimma också. Sist jag somnade i väntrummet vaknade jag av att jag pruttade och fick ursäkta mig för en mamma som satt där. Lutade mig mot soffan och försökte strunta i att det gick folk i korridorerna som kunde se mig, de flesta kollar inte ens in i väntrummet. Så jag sov en halvtimma och det var välbehövt. Man vill ju inte bli så trött att man inte kan kontrollera pruttutgången.
En tjej från min klass kom med en kvinna, antagligen sin mamma och jag blev förvånad. Vad är det för fel på hennes liv eller på henne?
Blir lite frustrerad när läkare frågar otydliga frågor. Vadå vad ni kan hjälpa mig med? Mitt liv är meningslöst och om ni inte tar hand om mig så kommer jag att ta livet av mig. Jobba utifrån den faktan så ska ni se att det löser sig.
1.
Jag lider av depression och har gjort det i hela mitt liv
Ibland vet jag inte var jag ska ta vägen
Jag har skrivit ord ut och ord in
Jag har vänt på det
Sagt motsatsen
Men ni förstår inte
Ni förstår inte marathonloppet jag måste springa varje dag
Det handlar inte om att få hjälp så småningom
Det handlar inte om någonting
Jag är döende
Varje dag är jag döende
Det handlar inte om att åka in på akutpsyk
Det handlar inte om att överleva
Det handlar om varför jag ska överleva och det ska jag ta reda på
